Just nu är jag inne i en Kent-fas, alltså bandet Kent. De är så himla bra. Just nu är favoritskivan "Du och jag Döden" och låten "Mannen i den vita hatten (16 år senare)". Det är så härligt när man blir så där fanatisk i någon artist och kan lyssna hur mycket som helst! Just Kent är nog förknippad för vår familj med vår och sommar. Pär är ett stort Kent-fan och jag har hängt med i svängen. Men jag svänger mer och ibland vill jag inte alls lyssna. Grejen med Kents låtar är att de är ganska djupa pch har fantastiska texter och härligt musikalitet. Jag ska ge er en textrad från "Mannen i den vita hatten (16 år senare)". Tänk på den en stund!
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö
0 kommentarer:
Skicka en kommentar